Ersdalens naturvårdsområde på Hönös nordvästra sida är omväxlande och mångsidigt. Rullstenspartierna me sina mjukt rundade stenar, har legat här sedan inlandsisen drog sig tillbaka för tolvtusen år sedan. De blankspolade berghällarna i vattenbrynet visar att havet inte alltid ligger blankt och kluckar rogivande.
Rösena och de många tomtningarna berättar om människor som för mycket längesen sökte sig till rödbergen eller som enbart hade sina arbetsbodar utplacerade här. Någon arkeologisk undersökning av lämningarna har inte gjorts, så därför vet man ingenting om de med säkerhet.
Totalt finns det ett 40-tal tomtningar. gamla husgrunder i området somliga med enskilda lägen, andra samlade i grupper. Av rösena är en handfull placerade på bergskrön, varifrån de döda kunde ha uppsikt över nejden, samtidigt som rösena fungerade som sjömärken.
Att människor bott permanent i Ersdalen sedan början av 1700-talet vet vi med säkerhet, men redan långt dessförinnan odlades marken här. Eftersom vattnet stod mycket högre än vad det gör idag, var dalgången mellan Ersdalen och Hönö Röd endast 6-8 meter bred.
Tidigare betade hästar, kor och får i Ersdalen. När betningen upphörde tog vresrosorna över och hotade att täppa till hela dalen. Idag är området på nytt uppröjt, dammarna rensade, får betar återigen i markerna och de gamla strandväxterna har återvänt.
Ornitologer söker sig gärna till Ersdalen, där häckande korp är en av rariteterna. Alkfåglar, liror och tretåig mås är andra. De senare kan man vid kraftig blåst få se vid Kråkudden, där ett vindskydd med takterass satts upp för fågelskådare.