Partille kyrka är troligen från 1200-talet och kommunens enda bevarade medeltidsmiljö.  Kyrkan är uppförd av vitputsad gråsten och placerad på en svag upphöjning vid Säveån ”mitt i byn”.

Kyrkan har typiska medeltida drag, enskeppig byggnadskropp med dominerande brant tak och avsaknad av klocktorn. Även den vitputsade fasaden är ett viktigt karaktärsdrag hos medeltida sockenkyrkor. Altaret i trä härstammar från den gamla kyrkan. År 1691 kompletterades det med nuvarande altartavla skänkt av dåvarande ägaren till Partille herrgård, Conrad von Braunjohan. Dopfunten i trä skänktes till kyrkan på 1690-talet.

Utbyggnaden av långhuset under 1600-talet och påbyggnader i form av sakristian från 1702 och vapenhuset från 1821 samt den fristående klockstapeln som tillkom 1652 är viktiga inslag i kyrkomiljön. De bär alla sin tids prägel vad gäller stiluttryck och materialanvändning, och berättar om ändrade behov i användandet av kyrkan. Den nuvarande klockstapeln är uppförd 1825. Den innehåller två klockor; en mindre från 1653 och en större från 1725.

Det märkliga med Jonsereds kyrka är att den inte byggts av en församling utan av ägarna till Jonsereds fabriker. Den är belägen på en höjd med utsikt över i stort sett hela samhället. Kyrkan invigdes i maj 1860 och är byggd i engelskgötisk kyrkostil med hög takresning, ett torn i mitten och två torn i hörnen av huvudfasaden. Fabriksledningen tillsatte själv en präst till år 1922 då patronatsrätten avskaffades.

1868 blev orgeln i Örgryte gamla kyrka tills salu. Den köptes in till Jonsereds kyrka av William Gibson. Orgeln är en riktig skatt och är tillverkad i slutet av 1700-talet av mästaren Pehr Schiörlin. Med orgelverket följde även den vackra fasaden, överst krönt av en krona, inte den svenska utan den engelska, den s.k. malteserkronan. Ett tecken på att orgeln från början var avsedd för den engelska församlingen i Göteborg.

Kyrkans placering är lite annorlunda. Kyrkan, som ligger på en höjd, är på grund av terrängen orienterad i nord-sydlig riktning istället för öst-väst som annars är brukligt.