Notiser

Bredgårdsmannen Visste du att man 1994 fann ett 10 000 år gammalt mosslik i Marbäck? Den döda kroppen flöt för en tid omkring i en tjärn fylld av näckrosor innan den ruttnade och sjönk till botten för att vila. Om Bredgårdsmannen levde eller var död när han hamnade i vattnet vet vi inte idag. Hans kvarlevor kan berätta mycket om hans liv och den tid han levde i. Idag bevaras bredgårdsmannen på historiska museét i Stockholm.

Broschyr Gårdarna runt sjön

Här nedan hittar ni information om turen Gårdarna runt sjön.

Genom sin romanserie Gårdarna runt sjön, har Birgit Sparre gjort Ulricehamnsbygden känd – inte enbart i Sverige utan också i våra grannländer. De romantiska skildringarna om Joachim Riddercrona och Diana Stjärnudd utspelar sig i trakten kring Åsunden där man ända in på 40-talet ägnade sig åt ett gammaldags herrgårdsliv i ”konungariket Sparre”, dvs de fyra gårdarna Torpa (Heljö), Hofsnäs (Lindö), Högagärde (Björksund) och Sjöred (Stjärnö); romanernas benämningar står inom parentes.
Önskevärlden i böckerna lockar oss idag mer än någonsin. Allt fler läser berättelserna och söker sig till platserna där Birgit Sparre fann sin inspiration.

Gårdarna runt sjön
Åsundens långsmala sjö, kransad av höga granskogsklädda och allvarstyngda kullar i väster och av väna, öppna och lövrika bygder i söder och öster, binder samman de två häradena Redväg och Kind. Före centralisering och storkommunernas tid bestod bygden av många små och självstyrande kyrksocknar. Den nuvarande Ulricehamns kommun består förutom själva staden av de forna kommunerna Redväg, Åsunden och Hökerum – där Ulricehamn bildar en geografiskt given mittpunkt.

Runt sjön ligger gårdarna med sina traditioner, somliga från långt, långt tillbaka i tiden då de två häradena var gränsbygd mellan Danmark och Sverige och det ofta kom danskhärar i gränslandskap och Ätradalen under praktiskt taget 300 år. Men ännu mer kanske gårdarna blivit ett begrepp, levts in i svenska folkets medvetande genom författarinnan Birgit Sparres romaner om livet som levdes på Gårdarna runt sjön, där dikt och verklighet vävts samman till en brokig vävnad. Där blommar romantiken kring baler och bjudningar, slädpartier och släktkalas och där syns hela tillvaron för gårdarnas folk vara en enda strålande fest året runt. Men där finns också mörka stråk från fattigfolkets villkor i torp och backstugor.

 

Man får heller inte glömma verklighetens idoga flit i vävstolarna, förläggarnas driftighet och knallarnas färder med påse på ryggen eller med välfyllda åkdon land och rike runt. Allt det som har verklighetsunderlag och som ligger till grund för det välstånd som vuxit fram ur den en gång så fattiga bygden.

Ända från 1366 fram till freden i Roskilde 1658, alltså under 300 år, rådde ständig krigsberedskap i Sjuhäradsbygden. Det var under denna tid som många fästen byggdes för att trygga försvaret – dit hörde Torpa, en av ”gårdarna”. Med sina präktiga stenmurar och djupa vallgravar var gården väl rustad att stå emot fientliga angrepp. Än idag kan den moderne turisten konstatera hur väl man byggde i Sveriges land i slutet av 1400-talet. Torpa Stenhus höll såsom fäste, men det var andra fästen som där fick ge vika för övermakten i form av den då 55-årige kung Gösta, som fattat behag till 15-åriga Katarina Stenbock på Torpa och som trots både hennes eget motstånd och riksens ärkebiskop, tvang igenom sin vilja att få henne till äkta.

På Erik XIV:s tid erhöll greve Gustaf Johansson Tre Rosor i förläning Bogesund samt 31 hemman i Gällstads, S. Säms och Grönahögs socknar i Kind samt några gårdar i Walle härad. Sedan ätten dog ut 1614 återgick grevskapet till kronan, men återupprättades 1651 av drottning Kristina och tilldelades riksrådet Fredrik Stenbock, som också fick ytterligare gårdar. Men glädjen var inte långvarig. Vid Karl XI:s bekanta reduktion på 1680-talet drogs förläningen in till kronan.

Runt fästena växte frälsegårdar, knapegårdar och väpnargårdar upp. Här bodde de frälsemän och adelsmän vilka svarade för ledningen av försvaret. Frälsegårdarna eller säterierna fick så småningom en mängd privilegier i form av skattelindringar, och gårdarnas ägare, den mäktiga adeln, blev mer och mer inflytelserik – tills också här reduktionen satte stopp för den utvecklingen. På knapegårdarna bodde lågadeln, därav den gamla benämningen knapadel, som också hade sina privilegier. Kanske var det just situationen av gränsbygd som fostrade befolkningen och utvecklade den seghet, driftighet, uthållighet och uppfinningsrikedom som ligger till grund för dagens välstånd. De magra tegarna gav klena skördar, man var tvungen att söka bärgning vid sidan om vad jorden gav och redan under gränsfejderna hade sjuhäringarna försörjt sig med oxhandel.

I spåren på denna följde knallehandeln. Runt om i hela Sjuhäradsbygden satt man i stugorna och vävde, stickade och slöjdade alster som knallarna sedan förde ut över landet. Kring Åsunden var det sedan bleckslagarna som försåg knallarna med varor, sedan kom turen till trikån och konfektionsindustrierna i och med att industrialismen bröt igenom. Vid snart varje vägskäl i bygderna runt Åsunden ligger små, men stabila företag, som bidrar till att bygden blomstrar, egnahemmen växer upp i skuggan av dem och befolkningsströmmen till städerna hejdas.


Folket i bygden runt sjön har inte nöjt sig med att vila på historiens lagrar eller drömma sig kvar i romantiken kring det liv som en gång levdes på ”gårdarna”. Bygden har hävdat sig väl i konkurrensen utifrån, den lever sitt självständiga framstegsvänliga och expansiva liv i segt motstånd mot undergångsprofetior om landsbygdens avfolkning och utländsk kamp om varorna. En ny ström av folk kommer nu från städerna, det är semesterfirarna som hyr eller köper torp och ödeställen. Nya semesterbyar växer upp och stugsemestrarna är aktuella.


 

En tur runt Åsunden, till Gårdarna runt sjön betyder den nostalgi, som jäktande nutidsmänniskor ofta behöver. Otaliga är de som låtit sig fångas av Birgit Sparres skildringar av livet på Gårdarna runt sjön i ”kungariket Sparre”, som det en gång kallades då det satt en Sparre på nästan varje gård i bygden. De fyra gårdarna i Birgit Sparres böcker har andra och fingerade namn, som står inom parentes vid de riktiga namnen i förteckningen. De fyra gårdarna är Torpa (Heljö), Hofsnäs (Lindö), Högagärde (Björksund) och Sjöred (Stjärnö) – den sistnämnda gården var författarinnans barndomshem. Beskrivningen kanske inte alltid stämmer överens med verkligheten, men det är dessa fyra gårdar, som huvudsakligen varit bakgrund och inspirationskälla för Birgit Sparres romantiska skildringar. Många personer och händelser har ett visst verklighetsunderlag – men var dikt och verklighet börjar eller slutar, det är författarinnans egen hemlighet.


En tur runt sjön som är ca 7 mil, tar i behaglig turisttakt med bil ungefär 1,5 timme.

Färden startar i Ulricehamn, 700-årig stad som till 1741 hette Bogesund, vid parkeringsplatsen bakom stadens ärevördiga rådhus, byggt 1789. Åt öster ligger det år 1957 uppförda Stadshuset i rött tegel och åt söder, omsusad av ståtliga träd, kyrkan som sannerligen är värd ett besök. Dess ursprungliga delar är från 1400-talet och den sista tillbyggnaden så sent som från 2002. Det pampiga barockaltaret är gjort av rådmannen Hans Chr. Datan och takmålningarna utförda av Anders Pederson Falck och Sven Wikström. Här firas högmässa varje söndag. På andra sidan Rådhuset ligger Stora Torget med sin väl bevarade 1800-talsmiljö.

Sedan vi nu kastat en blick på allt detta går alltså färden söderut förbi Skottek och minnesstenen av slaget vid Åsunden 1520, där Sten Sture d.y. dödligt sårades. Och så hela den betagande vackra vägen utefter sjöns stränder – förbi gårdar och herresäten och moderna semesterbyar, genom tunga granskogar, lövträdsbestånd och blomstrande industrisamhällen.

Karin Arfwidsson

1. Skottek Enligt Rimkrönikan skall Sten Sture d.y. här ha fattat posto vid en stor ek för att leda striden mot en dansk krigshär, som ryckte fram på Åsundens is. Ett slumpskott från en fältkanon träffade honom och han blev så svårt sårad att han senare avled. Året var 1520 och danskarna kunde efter detta obehindrat fortsätta in i landet. Vid Skottek finns ett monument som berättar om händelsen. Här finns även Skotteksgården med café, restaurang och logi.
Anläggningen är öppen året runt.

2. Sjö-Gunnarsbo var från början ett sanatorium. Luften i de här trakterna ansågs utomordentligt hälsosam.

3. Marbäcks kyrka och Bredgården
Marbäcks kyrka uppfördes på 1100-talet. Sin nuvarande form fick byggnaden år 1824. Ett triumfkrucifix från 1400-talet finns placerat på kyrkans södra långvägg.
Strax norr om kyrkan syns Bredgårdens mangårdsbyggnad. Gården sammanlades under Amerikautvandringens tid och ägs och brukas idag av Carl Lindhagen och Lennart Lindhagen.

4. Bäckagården kallas den röda länga som ligger alldeles öster om vägen. Här har tidigare drivits gästgiveri. Idag ägs huset av släktföreningen Björkman.

5. Källebacka säteri ligger strax öster om väg 157 i Marbäcks socken (vägskylt finns vid avtagsvägen). Huvudbyggnadens första våning uppfördes i slutet av 1600-talet och andra våningen liksom den kvarvarande flygeln i mitten av 1700-talet. 1948 blev Sten Josefson ägare och har tillsammans med sin hustru Meje undan för undan utfört omfattande restaureringsarbeten. Nuvarande ägare är Lars-Erik Josefson.
Källebacka är byggnadsminnesförklarad och huvudbyggnaden kan beses av sällskap efter överenskommelse per tel: 0321-202 58 eller genom turistbyrån, tel: 0321-59 59 59.

6. Gällstad med Kärringarallyt I Gällstad - Sveriges Trikåcentrum - finns många företag som bl a tillverkar stickade tröjor, sockar och modetrikå. I Gällstad med omnejd kan man shoppa hela veckan direkt från de välkända märkesfabrikerna och varje torsdagseftermiddag året om är det fabriksförsäljning och det berömda Kärringarallyt drar igång. Information: Ulricehamns Turist-byrå, tel: 0321-59 59 59.
Attorp Foto Ulricehamns Kommun

7. Attorp ligger högt ett stycke väster om vägen strax norr om vägskälet mot Vegby. De två vita byggnaderna är flyglar till ett större corps de logis som brann ned 1780. Attorp är en typisk väpnargård och har varit i flera adelsätters ägo. Sista frälseägarna tillhörde släkten Olivecreutz.

8. Vegby. Tätorten vid Sämsjöns norra strand erbjuder god service med livsmedelsbutik, pizzeria, stugbyar och camping med minigolfbana. Vintertid kan man åka långfärdsskridskor. Det finns en fin rastplats vid sjön. Flera fabriksförsäljningar erbjuder märkesvaror till lågpris.
OBS: Vegby ligger 1 cm till vänster om markering nr 8 på kartan på broschyrens baksida, på västra sidan om Sämsjön.


9. Fästered är ett anrikt säteri, under många århundraden tillhörigt släkten Ribbing. Ribbingarna var huvudsakligen militärer. Här vid Fästeredssund låg spärrfästet Fästeredsborg, en strategiskt viktig befästning, Ätradalen och Åsunden fungerade ända sedan vikingatiden som den stora huvudleden in i västgötariket söderifrån. Fästeredssund var en smal passage som alla, vän och fiende måste igenom. Den ursprungliga borgen låg ca 200 m norr om nuvarande huvudbyggnad som idag ägs av Lars-Göran Johansson.

10. Högagärde (i Birgit Sparres böcker Björksund) är beläget vid Yttre Åsundens norra strand. Mangårdsbyggnaden – herrgårdsgul och med harmoniska proportioner – ligger i en lummig ekpark och med magnifik utsikt över sjön. Fröken Ebba Sparre på Torpa gifte sig med ryttmästaren Nils Storckenfeldt 1891 och blev då ägare till Högagärde. Nuvarande ägare är Magnus Barnekow.


 

11. Åsundsholm byggdes på 1920- talet av Birgit Sparres mor, som efter makens död sålde Sjöred till Carl Anton Löwenadler. Högst upp under taket, med utsikt över Åsunden, fick hennes skrivande dotter sin ”diktarlya”. På Åsundsholm fullföljde de båda damerna herrgårdstraditionerna och gästfriheten var stor. Idag erbjuder Åsundsholm Golf & Country Club café/restaurang, golf, konferens och boende och är öppet alla dagar under säsongen.

12. Sjöred (Stjärnö i böckerna) är Birgit Sparres barndomshem. Den stilrena huvudbyggnaden tillkom i mitten av 1800-talet. Gården ägs idag av Birgitta Gunnardo.

13. Finnekumla Gården kom till släkten Sparre på 1890-talet. Den ägs och brukas idag av Johan Sparre.
Finnekumla kyrka är troligen från 1100-talet och rymmer en berömd dopfunt från denna tid. På kyrkogården ligger Birgit Sparre begravd.

14. Lugnet var en gång hållplats på den s.k. Oxabanan, på vilken glas transporterades mellan Limmareds glasbruk och Karlsvik vid Åsunden vidare till Ulricehamn. Oxabanan är nu vandringsled.

 

15. Hofsnäs (Lindö i böckerna) är beläget på det smala näset mellan Yttre Åsunden och Torpasjön. Huset är efter en brand 1924 återuppbyggt i stort sett efter de gamla ritningarna.

 

Gården, som är en av de äldsta i trakten, omtalas redan år 1526.
Nuvarande ägare är Borås Stad.

Kafé och Restuarang
Båtuthyrning dygnet runt via automat.
Gammelgården (bredvid huvudbyggnaden) har utställning och försäljning av konsthantverk, öppet sommartid.

16. Torpa (Heljö). Torpa Stenhus, ett av Sveriges bäst bevarade medeltidshus, byggt på 1400-talet och tillbyggt i mitten av 1500-talet. Nuvarande corps de logis från 1964. Torpa var den Stenbockska ättens stamgods. Här hämtade Gustav Vasa sin tredje hustru, Katarina Stenbock 1552. Huset ägs av Pehr Zethelius.
Sommartid visas stenhuset med guidade turer varje hel timma från kl. 11 till 16 alla dagar. Utställning, hantverksbod, café.
Vid besök i grupp förhandsboka på Torpa Gård, tel: 033-28 13 24, för rundturer ring Ulricehamns Turistbyrå, tel: 0321-59 59 59.


17. Forsa kvarn. Från denna dammbyggnad i Ätran regleras vattenståndet i Åsunden.


18. Dannike Kyrkan som har både torn och klockstapel, är från 1200-talet.


19. Hulu. Här delar sig vägen och går dels i nordlig riktning mot Ulricehamn, dels i sydostlig riktning mot Gällstad. För att komma till Tvärredslund och Rude väljer vi en mindre väg som går mellan dessa båda – Rudevägen.


20. Tvärreds kyrkoruin. Hembygdsföreningen har iordningställt platsen där Tvärreds gamla kyrka var belägen. En fridfull och vacker anläggning, ofta använd vid friluftsgudstjänster.

21. Rude kulle. Utsiktspunkt som man kommer till genom att vika av från vägen och in på en väg som går i ganska stark lutning rakt österut. Vänd- och parkeringsplats finns där vägen slutar. Därefter vidtar knappt 100 m promenad till utsiktspunkten.


22. Gärsbo kvarn. Kvarnen som är byggd 1823, renoverades åren 1970–85 av Tvärreds Hembygdsförening.
Den kan ses alla dagar. Visning ordnas efter överenskommelse per tel: 0321-722 31 eller turistbyrån, tel: 0321-59 59 59. Från kvarnen leder en 4 km lång strövstig till Hulahagens naturreservat med vackra vyer över Åsunden.


23. Raska Minas stuga. Med ledning av kartan hittar vi till detta fint restaurerade 1800-talstorp. Det lilla boningshuset med autentisk inredning kan beses varje dag. Ägare: Tvärreds Hembygdsförening.


24. Stora Ekered är ett gammalt frälsehemman som ligger vackert i en ekpark med utsikt över Åsunden. Gården ägs av Barbro Lindhagen, Gösta Lindhagen, Karin Lindhagen, Elisabet Otterstedt, Kerstin Skiming och Marianne Örnblom.

25. Lilla Kråkebo är ett gammalt kaptensboställe.

 

Här kan ni ladda ner en enkel kartbeskrivning, där varje besöksmål är utmarkerad!

OBS!
Respektera att flertalet gårdar
är privatbostäder.

För mer information kontakta:
Ulricehamns Turistbyrå
Rådhuset, 523 86 Ulricehamn
Tel: 0321-59 59 59, Fax: 0321-59 59 62
 
www.ulricehamnsturistbyra.se

 

 

 

 

Ulricehamns Turistbyrå
Rådhuset , 523 86 Ulricehamn
Tfn 0321-59 59 59, fax 0321-59 59 62
E-post:  
Öppettider:
Måndag - Fredag 10.00-17.00 
uiqt|wB|}zq{|H}tzqkmpiuv5{m|}zq{|H}tzqkmpiuv5{muiqt|wB|}zq{|H}tzqkmpiuv5{m|}zq{|H}tzqkmpiuv5{m